Studier öfver mjölkdentitionen och tändernas homologier hos Chiroptera / af William Leche.

  • Wilhelm Leche
Date:
[1875]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Studier öfver mjölkdentitionen och tändernas homologier hos Chiroptera / af William Leche. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    18/58 (page 16)
    taggar i del närmaste försvunna, hvarigenom kronan får en nästan triangulär form. Hos V. Nathusii och noctula (T. I, fig. iv11 e) saknas den bakre taggen. M. d. 2 företer ännu större olikheter hos de olika arterna; den har i allmän- het något större krona än m. d. 1. Mest utvecklad är den hos Pl. auritus (T. I, fig. vii11!]): den har 2 rötter, hvarigenom den afviker från alla andra mjölktänder hos de undersökta flädermössen; den främre roten är utåtböjd, den bakre längre och rak; kronan är plattad, utdragen framifrån bakåt med den främre kanten kon- vex, den bakre konkaverad samt med tydlig bakre och svag främre hasaltagg. Samma karakteristiska utseende har denna tand hos V. serotinus (T. I, tig. i* 1 i), dock är af de två rötterna hos Pl. auritus endast den bakre förhanden. Ett helt annat ut- seende företer m. d. 2 hos V. murinus (T. II, fig. x11 i'), Daubentonii, Nathusii9), Velatus (T. II, lig. ix b), der den har tydliga basaltaggar både å främre och bakre kanten; hos ett ex. af V. murinus har kronan en mera oregelbunden form (T. II, fig. x11 i). Alldeles afvikande från de hittills Jjeskrifna är m. d. 2 hos V. noctula, enär man knappast kan spåra någon taggbildning å den trubbiga, klubblika kronan, hvilken ej är bredare än m. d. I s (T. I, fig. ivuf). b. Underkäken. I. d. 1, 2 och 3 öfverensstämma bos samtliga arter. De hafva en symmetriskt 3—flikad krona och skilja sig från de öfriga mjölktänderna derigenom, att midtelfliken ej är längre än sidoflikarne (T. II, fig. x11 k). C. d. liknar något de undre i. d., men är aldrig symmetrisk, enär inre och främre fliken sitter högre än den något större bakre och yttre (T. II, fig. x111 och T. I, fig. vii11 i). Hos V. noctida skiljer den sig endast derigenom från de öfriga, att den främre fliken snarare är något större än den bakre; 3-flikigheten hos denna tand är således tydligare utpräglad än hos den motsvarande i öfverkäken. M. d. 1 liknar hos V. murinus (T. II, fig. x11 m), serotinus, velatus, Pl. auritus (T. I, fig. vii11 k) ganska mycket de undre i. d., men har midtelfliken ej obetydligt större än sidoflikarne. Hos V. Daubentonii (T. I, fig. vi a) är midtelfliken i spetsen bakåt böjd, något högre och spetsigare än hos de föregående. Hos V. borealis och noctida (T. I, fig. iv11 g) äro sidoflikarne ytterst små. Minst utvecklad m. d. 1 finnes hos V. Nathusii: spetsig krona nästan utan spår till sidoflikar 1). 9) Således ej öfverensstämmande med den figur, Tauber lemnar (1. c. Tab. X, fig. 3 c och e, m. d. 2); ej heller kan jag instämma med samme författare deri, att formen af m. d. 1 och 2 hos ”V. Nathusii svarer nsermest til Hjornetandens” (1. c. pag. 234). 1) Se Tauber 1. c. Pl. X, fig. 3 d, md b