Studier öfver mjölkdentitionen och tändernas homologier hos Chiroptera / af William Leche.

  • Wilhelm Leche
Date:
[1875]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Studier öfver mjölkdentitionen och tändernas homologier hos Chiroptera / af William Leche. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    24/58 (page 22)
    derna bilda. Pm. 3 är högst af alla kindtänder och står med sin största dimen- sion på tvären mot käkens rigtning. I under k ä ken är pm. 2 likaledes minst, dock större än motsvarande öfre och står i samma linea som de andra tänderna. Pm. \ är något lägre än pm. 3, hvilken är lika hög som m. I. Jemför man härmed ungens permanenta tänder på de utvecklingsstadier, jag varit i tillfälle att iakttaga dem, så finna vi, att i öfverkäken pm. I når lika högt upp som både can. och pm. 3, hvilken ej är högre än m. 1. Pm. 2 ligger i både öfver- och underkäken djupt nere i sin håla; (för att visa denna tandspets är något af den inre käkkanten borttaget; se tig. x c}. Denna tands alveol är i öfverkäken liksom hos det fullt utbildade djuret belägen något innanför tandraden. 1 under- käken når pm. 1 med sin spets till och med upp öfver käkkanten och är betydligt högre än både can. och pm. 3; den är äfvenledes högre än m. 'I. Man måste så- ledes tillerkänna både öfre och undre pm. 1 hos ungen en högre utvecklingsgrad än samtliga andra perm. tänder. Tydligt är, att på olika stadier äfven tändernas relativa storleksförhållanden äro något olika — så att ju äldre ungen är, desto mindre framträda de sistnämda skiljaktigheterna. (Jemför Pl. aur itus'). V. Daubentonii skiljer sig, livad praemolarerna beträffar, hufvudsakligen deri- genom från föregående art, att öfre pm. 2 är något större i förhållande till de öf- riga och står i samma linea som dessa; äfven praemolarernas utveckling öfverens- stämmer på det närmaste med V. murinus. Ves])erugo noctula (T. 1, fig. iv a—c). 1 öfverkäken hos det utbildade djuret stöter can. omedelbart till pm. 2, så att pm. 1, som ej är så hög som pm. 2’s basaltagg, är trängd alldeles ut ur tandraden inåt och ej synlig utifrån. Pm. 2 öfverensstämmer i allo med pm. 3 hos de föregående arterna. I underkäken är pm. 1 omkring hälften lägre än can., men ej mycket lägre än pm. 2, som öfver- ensstämmer med pm. 3 hos de två föregående arterna. Hos ungen skjuter deremot i öfverkäken pm. I ej allenast något högre upp än can. och pm. 2, utan sitter ock nästan i samma linea som de andra; i under- käken är likaledes pm. 1 högre än can. och pm. 2. Således stå äfven hos un- garne af denna art pm. 1 i båda käkarne på ett betydligt högre utvecklingsstadium än de andra perm. tänderna. Hos den fullvuxne V. Nathusii (T. I, fig. ti) skiljer sig öfre pm. 1 derigenom från samma tand hos V. noctula, att den är betydligt mera utvecklad, fullt synlig utifrån och så stäld, att dess främre kant ligger innanför hörntandens bakre. Gån- gen i praemolarernas utveckling är densamma som hos föregående art.