Till kännedomen om innerörats morfologi hos ryggradsdjuren / af Gustaf Retzius.

  • Retzius, Gustaf, 1842-1919.
Date:
[1880]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Till kännedomen om innerörats morfologi hos ryggradsdjuren / af Gustaf Retzius. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    4/11 (page 2)
    GUSTAF IIETZIUS. R(l. XTT. N:r 2, n. sökta amfibier, från de lägsta urodeler till de högsta anurer. och i allmänhet i särdeles stark utveckling; hos dem utgör det ett af Deiters och sedan af Hasse under namn af »An- fangstlieil der Schnecke» beskrifvet nervslutställe. Hos rep- tilierna är det äiven konstant förekommande, men mindre ut- veckladt än hos amfibierna, eller till och med reduceradt. Hos foglarna är det ytterligare förminskadt, stadt på försvinnande, och hos de af mig undersökta däggdjur (kanin, katt, hund) har jag icke kunnat finna spår däraf. Sålunda har det visat sig, att mitt förra antagande af dess homologi med pars basilaris cochle^e icke var riktigt; det utgör tvärtom ett alldeles eget nervslutställe, som, börjande hos de lägre fiskarna, eger sin hög- sta utveckling hos de högre amfibierna, men sedan hos repti- lierna reduceras för att hos foglar och däggdjur åter försvinna. Namnet pars basilaris för denna bildning måste således upp- gifvas; jag vill hädanefter benämna det macula acustica ne- glecta och dess nervgren ramulus neglectus. Att det icke, såsom Hasse och efter honom Kuhn, för amfibierna, antagit, utgör en »Anfangstheil der Schnecke» (pars initialis cochlete), framgår af hela dess förhållande, dess läge (i de flesta fall i botten på utriculus) samt framför alt af dess anslutning till den frontala ampullens crista acustica och nervgren, i hvilka den till sist synes uppgå. Men huru förhåller det sig då med den verkliga _pars laris cochlece? Denna finnes icke afskild hos fiskarna, icke häller hos de lägsta amfibierna (proteus. Siren); först hos de högfe urodelerna — Menopoma, Siredon, Triton, Salamandra m. fl. — up]Dträder den, såsom nyligen äfven Kuhn framhållit, i form af ett litet nervslutställe i öfre delen af lagena cochleas och förses med en från ramulus lagenje afsöndrad nervgren (ramulus basilaris). Hos anurerna finnes pars basilaris i något högre utveckling, med en verklig membrana basilaris. Hos de lägre reptilierna — kelonier, ofidier, flertalet saurier — stannar den på ungefär samma utvecklingsstadium som hos anurerna. Hos de högre saurierna utvecklas den vidare, växer och an- tager en mera långdragen form; hos krokodilierna slutligen förstoras den betydligt till en mycket långsträckt, något spiral- vriden bildning, hvilken förses med en nervgren, som numer är den största af acustici grenar. På ungefär samma utveck- lingsstadium förblir pars basilaris hos foglarna och de lägsta däggdjuren, monotremerna, för att sedan hos de högre dägg-