Om de officinela barkarne / af S.O. Lindberg.

  • Sextus Otto Lindberg
Date:
[1864]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Om de officinela barkarne / af S.O. Lindberg. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The University of Glasgow Library. The original may be consulted at The University of Glasgow Library.

    2/74 page 2
    a nxehiH hela längd verksam safring, utan endast i dess spetsar (an- mdns cambiaUs), d. v. s. i stammens och rötternas yttersta delar i foljd deraf att hos dem safcellerna (celMce camhiales) inunder de vegeterande spetsarne inom kort förtjockas och derigenom upphöra att tjenstgöra såsom sådana. I detta förhållande finna vi för- klaringen öfver att stammen hos dessa växter icke tilltager i tjocklek med åren, utan förblifver jemntjock (samt oftast ogrenad) och att deras bark är så innerljo-t förenad med stammens öfrig; massa, att den endast med våld kan från densamma lösgöras. Så lunda ega blott Dicotyledoneai ett sjelfständigt utbildadt (oftast rörformigt) bast, då deremot hos Monocotyledoneo} bastcellerna äro fördelade på yttre delen af de i stammens inre cellmassa oordnadt inströdda kärlknipporna. Men de för barkarne ut- märkande ämnen finnas just i bastet, i följd hvaraf dylika kunna för therapeutiskt behof hemtas endast och allenast från dikotyledona växter. Om vi under mikroskopet betrakta ett snitt af någon vege- terande axelspets, finna vi densamma bestå af öfverhud, bark- parenchym, safceller och innerst ett med barken likartadt axel- parenchym. Först sednare bildas i följd af safringens verksamhet utåt bastknippor och inåt vedknippor samt märgstrålar (primära), som börja i barken och sluta i märgen, hvilken nu först blir tydlig såsom sådan. Sedan bastet och veden äro utbildade, uppstå de sekundära märgstrålarne, börjande i bastet och upp- hörande i vedmassan, men icke såsom de primära sträckande sig ända in till märgen. En ung och ännu oförändrad bark består af tvänne oftast temligen skarpt åtskilda delar, nemligen én yttre, den egentliga bao-ken (primär bark, cortex sensu strictiori), och en inre, bastet (sekundär bark, liber), som i afsecnde på byggnaden vida mera närmar sig veden, hvarom mera straxt nedanför. Hos somliga barkar (C. Quince) är likväl gränsAi dem emellan nästan omöjlig att iakttaga, ty hos dem ligga bastccllerna icke ordnade i särskilda lager, utan, om vi så få uttrycka oss, oregelbundet och glest inströdda i den inre delen af barkens massa.
    No text description is available for this image
    No text description is available for this image
    No text description is available for this image