Om mediko-mekaniska institutet i Stockholm / by Gustaf Zander.

  • Gustaf Zander
Date:
[1876?]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Om mediko-mekaniska institutet i Stockholm / by Gustaf Zander. Source: Wellcome Collection.

    4/26 page 4
    hvarje ögonblick motsvarar motståndet. När nu musklerna i de flesta fall verka på benen såsom häfstänger, och den genom en häfstång applicerade kraften är betydligt olika, då den förra med kraftens riktningslinie bildar en rät eller en trubbig eller spetsig vinkel, så följer häraf, att antingen skall motståndet eller också muskelkontraktionens energi oupphörligt förändras 1 öfverensstämmelse med ofvannämnda förhållanden, om rörelsen skall blifva jämn. Det är tydligt, att i senare fallet rörelsen blifver mer ansträngande; nervverksamheten måste nödvändigt¬ vis tagas mer i anspråk, då en serie kontraktionsimpulser af vexlande intensitet skall förmedla rörelsen, än då sådana vex- lingar i innervationens intensitet icke äro erforderliga. Rörelser af i fråga varande beskaffenhet oroa och matta svagare patienter. Det är således nödvändigt, att motståndet förändras i öfverens¬ stämmelse med de genom häfstångens olika lägen förändrade mekaniska förhållandena. Detta är lätt att åstadkomma vid den mekaniska gymnastiken därigenom, att man låter motståndet verka på häfstänger, hvilka modifiera detta, på samma sätt, som de naturliga häfstängerna modifiera muskelkraften. Enligt kända mekaniska lagar är t. ex. vid en armböjning den på sjelfva böjningen verkande delen af muskelkraften minst vid rörelsens början, då öfver- och underarmen ligga i samma räta linie. I den mon böjningen fortgår, ökas kraften alt efter som den af öfver- och underarmen bildade vinkeln blifver alt mindre och mindre trubbig, ända till dess vinkeln blir rät, då kraften är störst; härefter aftager kraften åter i samma mon vinkeln blifver spetsig. Samma till- och aftagande af mot¬ ståndet åstadkommes genom den i bild 1 återgifna apparaten för armböjning. Med häfstången a, på hvilken genom ett rör¬ ligt handtag venstra armen verkar, rörer sig den därmed pa- rallela och orubbligt förenade häfstången b, hvilken i sin nedre ända är belastad med tackjärnsskifvorna c och genom kuggar och dref kan höjas och sänkas, alt efter som man vill hafva motståndet svagare eller starkare. Då armen hänger lodrät, står äfven häfstången b lodrät; tyngden c motverkar då böjningen minst; i den mon armen böjes och med den häfstången b när¬ mar sig det vågräta läget, ökas både kraft och motstånd, tiks båda äro störst, då nämligen underarmen och häfstången äro horisontala. Därefter aftaga både motstånd och kraft. I bild 2 knäböjning till- och aftager äfven motståndet på samma sätt som kraften, men maximum af kraft inträffar icke här, då under-
    digitised image 1
    digitised image 2
    digitised image 3